Jag somnade i boken igårkväll, bokstavligt. Vaknade av mig själv tjugo över 6 imorse och möttes av en lysande lampa. Tror det är första gången, iallafall de senaste åren, som jag somnar innan tolv och vaknar av mig själv inför första skoldagen. Men ska inte sticka under stol med att jag var trött, för det var - och är - jag. Våran älskade skola/rektor och kanske även lärarna hade kommit på den briljanta idén att gå heldag från och med skolstart. Hello, liksom. Var finns medkänslan? Fattar dom inte att vi, "dagens ungdomar", vänder på dygnet som vampyrer under sommarlovet. Att vi är trötta, jäkligt trötta, dom första dagarna. Fattades bara att vi skulle ha lektioner. Skulle knappt förvåna mig om vi får det första dagen nästa år. Som tur var så var dagen ändå rätt lugn. Lite surr såklart och en mystiskt tävling som inkluderade cykling runt ungefär hela Bergnäset. Men det fick väl bli dagens motion det då.
For till fadern min på eftermiddagen eftersom att mina systrar också skulle dit och äta efter en dag i Piteå.  Nu är jag tillbaka på betongghettot och ska snart lägga mig och läsa Så länge vi båda andas för andra gången i ordningen. Slut med sena nätter och morgnar nu och hej det motsatta. Det känns sämre med skola än det någonsin har gjort förut. Positivit inlägg, javisst!