I cried

Jag sa det. Jag berättade för alla. Trodde aldrig jag skulle våga. Men nu efteråt känns det bra. Eller bra och bra. Vissa tog det ju bättre än andra. Men tyvärr så är jag van vid det. Hoppas det bättrar sig nu. Det tror jag att det gör. Godnatt :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Ditt namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress (det är bara jag som ser den):

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0